Rauhanliitto

Folke Sundman: Ökad avskräckning eller aktivare nedrustningspolitik?

Laura Lodenius — Wed, 30 Sep 2026 16:27:47 +0000

Folke Sundman om kärnvapenpolitiken i Arbetarbladet 16.9.2026

Finlands och Frankrikes regeringar undertecknade den 14 september 2026 en gemensam deklaration om ländernas strategiska partnerskap. Deklarationen omfattar flera sakområden i den internationella politiken, men pudelns kärna är att härmed har Finland anslutit sig till det franska kärnvapeninitiativet med titelparollen ”framskjuten avskräckning”, ordentligt på efterkälken jämfört med bl.a. Sverige, Norge och Danmark som redan tidigare anslutit sig till initiativet.

Deklarationen är formellt ett politiskt ställningstagande. I dess slutkläm understryks att det strategiska partnerskapet inte är juridiskt bindande och medför inga rättigheter eller skyldigheter under nationell eller internationell lagstiftning. Det här är väl den likaså formella anledningen till att deklarationen undertecknades utan någon egentlig offentlig debatt eller bredare parlamentarisk beredning hos oss. Själv tycker jag att deklarationen varit värd en bredare förhandsgranskning. Nu står vi inför fullbordat faktum, och diskussionen framöver gäller närmast tolkningar av dess betydelse och hur den eventuellt påverkar Finlands kärnvapenpolitik och bredare säkerhetspolitik.

Det som begränsar deklarationens och själva det franska initiativets betydelse är att det förändrar i grunden inget väsentligt i Frankrikes hittillsvarande kärnvapendoktrin. Den franska kärnvapenarsenalen är och förblir fransk och står under suveränt franskt beslutsfattande. Med nuvarande premisser är det här inte en öppning mot ett ”europeiskt” kärnvapen. President Macrons egna mål var kanske ambitiösare än så, men utan dessa tydliga restriktioner hade han knappast fått grönt ljus från Marine Le Pen och Jean-Luc Mélenchon för initiativets parlamentariska förankring.

Det som särskilt har betonats också i officiella uttalanden är att initiativet förstärker den franska och europeiska kärnvapenavskräckningen. Den här uppfattningen bör diskuteras kritiskt. Dels bör vi diskutera avskräckningskonceptets faktiska säkerhetspolitiska betydelse, och dels bör vi ställa oss frågan om en förstärkt unilateral avskräckning i verkligheten är den största prioriteten mot bakgrunden av den globala kärnvapenpolitikens krassa och hotfulla verklighet.

Hela konceptet om ”avskräckning” är ytterst omtvistat. Många aktörer hävdar, bl.a. nobelprisbelönade Koalitionen för avskaffandet av kärnvapen ICAN, att deterrensen snarast är en föreställning där kärnvapnen antas påverka motståndarnas agerande och i sista hand baserar sig på tron om beslutsfattarnas rationalitet och rätta lägesbild. Problemet med föreställningen är att kärnvapnen inte är militärt brukbara, den totala förintelsen lurar alltid bakom hörnet. Besittningen av kärnvapen har inte heller avhållit andra länder från att angripa dem och det har inte hjälpt kärnvapenmakter att uppnå sina strategiska mål i världspolitiken. Se på Ryssland i Ukraina och USA i Iran.

I sin ledarartikel I Iltalehti 14.9.2026 antyder Lauri Nurmi att kärnvapenavskräckningen är en signal åt Ryssland att utpressningen med kärnvapenhotet inte lönar sig. Signalerna innebär säkert också framöver att Ryssland inte griper till kärnvapen för att nå sina militära mål här i norr. Men tror Nurmi och likatänkande att det avhåller Ryssland från att fortsätta med utbyggandet av sin konventionella militära kapacitet och närvaro i Nordeuropa och de arktiska områdena? Knappast.

Strävandena till en unilateralt förstärkt nukleär avskräckning, vilket alla nuvarande kärnvapenmakter på olika sätt är sysselsatta med, lämnar de olika hotbilderna med den pågående kärnvapenutvecklingen i skymundan.

Sedan 1980-talets turbulenta år med massprotester mot den dåvarande kärnvapenupprustningen fick den s.k. terrorbalansen mellan de ledande kärnvapenmakterna en ny inramning. USA och Sovjetunionen, under Ronald Reagans och Michail Gorbatjovs ledning, skapade grunden för ett bilateralt avtalsverk om begränsning och verifierad kontroll av deras kärnvapen. Vi fick en terrorbalans där ”balansken” hölls i schack med hjälp av det omfattande regelverket.

Under de senaste åren har situationen dramatiskt förändrats. Världen har råkat in i en geopolitiskt turbulent period med ökande motsättningar mellan stormakterna. Det bilaterala regelverk som byggdes upp under slutet av förra seklet har steg för steg raserats. Samtidigt har det i princip vältäckande multilaterala avtalet om ickespridning av kärnvapen markant försvagats och det nya multilaterala avtalet om totalförbud av kärnvapen har tillsvidare förblivit en politisk viljedemonstration.

Vad vi beskådar idag är en terrorbalans som undermineras dels av kärnvapenstaternas unilaterala strävanden att förstärka avskräckningen och dels av den skriande avsaknaden av regelverk som skulle upprätthålla kontrollen och förutsebarheten av kärnvapenupprustningen.

Den här okontrollerade och sårbara terrorbalansen i kärnvapenpolitiken är det största övergripande hotet världssamfundet står inför idag.

Det kan kännas naivt och orealistiskt inför dagens krassa realiteter men alla ansvarsfulla länder borde se om sin absoluta prioritet att söka vägar framåt för att vända på den här hotfulla utvecklingen. Vad vi behöver i dagens värld är inte en ökad avskräckning, utan en ny satsning på internationell diplomati som kan bana vägen till nya förhandlingar om nya bilaterala och multilaterala avtal om en verifierad kontroll och begränsning av kärnvapnen.

För att återgå till Europa och vår säkerhets- och försvarspolitik, vilka alternativ har vi? Nyckelordet har under många herrans ord varit Europas ”strategiska autonomi”. Men vilket innehåll kan det ges i dagsläget?

Jag har i olika sammanhang hänvisat till konceptet om en ”icke-nukleär avskräckning” för Europa. Det mest intressanta bidraget till utvecklandet av det här konceptet finns i en rapport från hösten 2025 med rubriken From Nuclear Deterrence to Democratic Resilience: Towards a 21st Century Security Paradigm. Rapporten har utarbetats av en forskargrupp vid London School of Economics under ledning av Mary Kaldor som var en central profil i kampanjen för europeisk kärnvapennedrustning END redan på 1980-talet.

Grundtanken i rapporten är att det krävs en övergång från det säkerhetspolitiska tänkande som baserar sig på kärnvapenavskräckningens föreställda styrka till demokratisk hållbarhet. Rapporten förespråkar en gradvis uppbyggnad av en militär strategi som baserar sig på en trovärdig konventionell kapacitet och handlingsförmåga. Samtidigt betonar man att de största säkerhetsutmaningarna i Europa är rotade i det politiska hot mot demokratin som kommer från extremhögerns sida både inom och utanför våra egna samhällen.

Ett annat intressant debattinlägg med samma infallsvinkel presenterades i somras av den svenska socialdemokraten Pierre Schori tillsammans med två av den spanska regeringens säkerhetspolitiska experter Patrick Costello och Mariano Aguirre Ernst (Hållbar säkerhet byggs inte blott på ökade militärbudgetar).

Huvudpoängen i deras inlägg var att den europeiska debatten om säkerhetspolitik skenat iväg i en bakvänd ordning. Först har man kommit överens om – efter amerikansk påtryckning – hur stora ökningar i militäranslagen som behövs, utan att egentligen komma igång med en seriös diskussion om vad allt tilläggsmedlen borde användas till. Den rätta tågordningen borde ha varit: först kvalitativa beslut, sedan kvantitativa.

Schori & co. sammanfattar sin egen syn på den behövliga europeiska säkerhetsdoktrinen på följande sätt: ”Vår förmåga att skydda oss själva bör baseras på defensiv säkerhet, att avskräcka dem som hotar oss snarare än att vara en juniorpartner till en global offensiv makt.” Den tesen omfattar jag gärna.

Om vi avslutningsvis går tillbaka till den nya finsk-franska deklarationen kan vi fråga oss, vilka positiva möjligheter kan den tänkas erbjuda med tanke på den globala kärnvapenpolitikens utmaningar?

Passusen om en förstärkt politisk dialog i en lång rad såväl multilaterala som bilaterala ärenden skapar i princip en bra utgångspunkt för Finland och de övriga nordiska länderna att fördjupa dialogen om den globala kärnvapenpolitikens utmaningar. I bästa fall kan de nordiska länderna i samarbete med Frankrike och de övriga deltagarna i det franska initiativet – och icke Storbritannien att förglömma – utnyttja initiativet till att bereda grunden för nya diskussioner om bilaterala och multilaterala överenskommelser om en dämpning av kärnvapenupprustningen.

Folke Sundman

The post Folke Sundman: Ökad avskräckning eller aktivare nedrustningspolitik? appeared first on Rauhanliitto.

Boka Fredsskolan för din grupp höstterminen 2026

Annukka Toivonen — Wed, 12 Aug 2026 09:36:36 +0000

Höstterminen 2026 erbjuder Fredsskolan kostnadsfria skolbesök för årskurs 5–9 i grundskolan samt för svenskspråkiga grupper på andra stadiet i Nyland, Åbo och Åbolands skärgård.

Verkstäderna stöder global fostran och mångsidig kompetens enligt läroplanerna. Globalt ansvar och teman inom fred, jämlikhet och hållbar utveckling behandlas.

Genom konstbaserade metoder, berättande och dramaövningar med låg tröskel övas samarbete, empati och sätt att påverka. Deltagarna behöver inte ha tidigare erfarenhet av att arbeta med drama.

I verkstäder för grundskolans högre klasser och andra stadiet fördjupas aktuella frågor inom fred och hållbar utveckling, bland annat genom berättelser som utspelar sig i Zambia. Vi funderar på grundläggande orsaker till globala utmaningar och på orsak–verkan-samband. Genom deltagaraktiverande metoder övas också förmågan att inta olika synsätt samt att förhandla och påverka.

Verkstadens teman kopplas naturligt till exempel till mål och innehåll inom modersmål, historia, samhällslära, geografi, filosofi, religion, livsåskådning och hälsokunskap.

“Mångsidiga metoder och att aktivera eleverna var särskilt lyckat”

”Som lärare är jag imponerad över hur mycket eleverna har lärt sig. Eleverna vågar delta i diskussioner, reflektera… Använder begrepp som visar att de förstår!”

“Vi lärde oss konkret hur man kan påverka målen för hållbar utveckling.”

Innehåll i global fostran

Fredsskolans verkstäder skräddarsys enligt åldersgruppen. Temana hör tätt ihop med läroplanernas (GLGU2014, GGL2021) värderingar och innehåll.

I Fredsskolan uppmuntras deltagarna till etiska reflektioner, kritiskt tänkande, förhandlande mellan olika synsätt och kreativ problemlösning. Genom engagerande metoder och konkreta exempel får deltagarna fundera på global ömsesidighet, jämlikhet och rättvisa.

Skolbesök i Nyland, Åbo och Åbolands skärgård

Fredsskolans verkstäder kan beställas till skolor i Nyland, Åbo, Pargas, Nagu och Korpo.

Fredsskolans aktivitetshelheter består i regel av två verkstäder (längd 2 x 90 min) samt för- och mellanuppgifter för varje grupp. Det är också möjligt att beställa en enskild verkstad.

”Fantastiskt tydligt, informativt och engagerande paket!”
”Verkligen tankeväckande och mångsidig helhet åt eleverna, men också åt läraren.”
”Spännande och omväxlande. Inspirerande och professionell lärare. Drama som arbetsmetod.”

Förfrågningar och bokningar

Fredsskolans reservationer och närmare frågor kan skickas per e-post till: rauhankoulu@rauhanliitto.fi

Fredsskolan är Finlands Fredsförbunds versamhetsform. Verksamheten är partipolitiskt och religiöst obunden. Fredsskolans projekt har förverkligats med bidrag från Stiftelsen BMR under åren 2025–2027. Fredsskolan erbjuder åt skolgrupper aktivitetshelheter, i vilka arbetsmetoder inom global fostran och drama kombineras. Centrala teman är fred, globala utvecklingsfrågor och att växa inom globalt ansvarstagande.

Under läsåret 2026–2027 behandlar Fredsskolans skolbesök bl.a. hur ojämlikheten kan minskas, utbildningens betydelse för ett jämställt samhälle samt ungdomars möjligheter att verka för en hållbar framtid. Målet är att stärka ungas framtidsfärdigheter, såsom empati, problemlösning, samarbetsförmåga och påverkan.

The post Boka Fredsskolan för din grupp höstterminen 2026 appeared first on Rauhanliitto.

Fredsskolan söker nya ledare

Annukka Toivonen — Mon, 20 Jul 2026 12:23:44 +0000

Fredsskolan söker nya ledare för den svenskspråkiga verksamheten i Nyland och Åbo. Fredsskolans ledare besöker skolor med dramaverkstäder om global fostran. Verkstäderna hålls för grundskolans årskurser 5–9 samt för gymnasiet, med fred och hållbar utveckling som tema. Ledaruppdragen utförs parvis och ledarna får betalt för arbetet.

Vi förväntar oss av dig:

Iver att aktivt verka för att främja hållbar utveckling
Erfarenhet av att arbeta med barn och unga och av att leda grupper
Att du förbinder dig till uppdraget åtminstone under hösten 2026

Vi uppskattar:

Kännedom om teman inom global fostran
Erfarenhet av att arbeta med drama eller andra handlingsbaserade metoder

Vi erbjuder:

Utbildning inför uppdraget och undervisningsmaterial av god kvalitet
Erfarenhet av att jobba inom global fostran och organisationer samt leda dramaverkstäder
Möjligheter att bidra till ett samhälle där hållbar utveckling, delaktighet, jämlikhet och jämställdhet värdesätts
En ledargemenskap, där vi stöder och lär oss av varandra samt utbyter erfarenheter

Arbetet är av karaktären inhopp och utförs vardagar under dagtid. Ersättningen är 66 euro per workshop. Workshopens längd är vanligtvis 2 lektioner. Fredsskolans ledare kan påverka arbetstidtabellerna och jobbet passar därför bra till exempel för studerande.

Ledare söks för följande områden: Åbo, Raseborg, Helsingfors, Vanda, Esbo och hela Nyland. Fredsskolans verkstäder hålls i regel på svenska. Ledarutbildningen är tvåspråkig.

De ledare som väljs ut förväntas delta i ledarutbildningen, som hålls 12.–13.9.2026 i Helsingfors. Tidtabellen är på lördag och söndag kl 10.30–17. Utbildningen är inte betald arbetstid, men resorna ersätts.

Fråga mer om utbildningen och ledarjobbet per e-post på adressen rauhankoulu@rauhanliitto.fi.

Intresserade ombeds skicka ett fritt formulerat motivationsbrev (längd max 1 sida) och CV.

Ansökan är öppen fram till 31.08.2026 kl 17.

Arbetsförhållandets art: Ersättning enligt utfört arbete.

Fredsskolan är Finlands Fredsförbunds verksamhetsform. Verksamheten är partipolitiskt och religiöst obunden. Fredsskolans projekt har förverkligats med bidrag från Stiftelsen BMR under åren 2025–2027.

Fredsskolan erbjuder skolgrupper interaktiva aktivitetshelheter i fredsfostran och global fostran. Som undervisningsmetoder används drama och andra deltagaraktiverande metoder med låg tröskel. Centrala teman är fred, globala utvecklingsfrågor och att växa inom globalt ansvarstagande.

Under läsåret 2026–2027 behandlar Fredsskolans skolbesök bl.a. hur ojämlikheten kan minskas, utbildningens betydelse för ett jämställt samhälle samt ungdomars möjligheter att verka för en hållbar framtid. Målet är att stärka ungas framtidsfärdigheter – såsom empati, samarbetsförmåga, problemlösning och förmåga till påverkan.

The post Fredsskolan söker nya ledare appeared first on Rauhanliitto.

Kom med för Fred ! fredståg 31.5 i Helsingfors

Laura Lodenius — Tue, 26 May 2026 08:11:53 +0000

Freden behöver nu försvarare.

I natt går tusentals familjer och lägger sig, med en fruktan för bombningar.

Krig lämnar efter sig sönderslagna människor, hem i ruiner och förgiftad mark för generationer framöver.

Fredståget kräver skydd av sivila, att internationell rätt respekteras

och konkreta handlingar för fred!

Vi ses på Senatstorget 31. maj 2026! Fredståget avgår klockan 13:00.

The post Kom med för Fred ! fredståg 31.5 i Helsingfors appeared first on Rauhanliitto.

På väg mot fred – metodguide för fredsfostran

Annukka Toivonen — Mon, 20 Apr 2026 10:15:17 +0000

Den nya metodguiden för fredsfostran På väg mot fred har publicerats. Den erbjuder lärare, ungdomsarbetare och andra pedagoger konkreta verktyg för att arbeta inom fredsfostran. Guiden är skriven av Annukka Toivonen.

Guiden finns att ladda ner som PDF: På väg mot fred – metodguide för fredsfostran (2026)

Opas on ladattavissa suomeksi PDF-muodossa: Yhdessä kohti rauhaa -menetelmäopas rauhankasvatukseen (2026)

Fredsfostran handlar om färdigheter för att leva tillsammans

Fred byggs i vardagens möten, i samspel och i de val vi gör. Den sträcker sig från individens inre frid till gemenskaper och samhällen och vidare till fred mellan stater. Målet med fredsfostran är att stärka individers och gemenskapers förmåga att leva i samförstånd, lösa konflikter på ett icke-våldsamt sätt samt arbeta för en mer rättvis och hållbar framtid.

Centralt i fredsfostran är respekt för mänskliga rättigheter och människovärde, empati, dialog och kritiskt tänkande. Samtidigt stärks förmågan att identifiera och motverka fördomar och strukturer som upprätthåller ojämlikhet.

Praktiska verktyg för undervisning och handledning

Guiden erbjuder funktionella och konstbaserade metoder för fredsfostran. Med hjälp av metoderna kan man arbeta med teman som konflikter, rättvisa, gemenskap och framtidshopp på ett sätt som uppmuntrar delaktighet och gemensam reflektion. Övningarna riktar sig främst till barn- och ungdomsgrupper, men även vuxna kan ha nytta av dem.

Fredsfostran handlar om att lära sig leva i fred med sig själv, andra människor och naturen. Jag hoppas att guiden fungerar som stöd med när man arbetar kring dessa teman med barn och unga, säger guidens författare Annukka Toivonen, som har arbetat som sakkunnig i global fostran vid Fredsförbundet sedan 2010.

Annukka Toivonen erhöll år 2025 ett personligt stipendium från Kansan Sivistysrahasto – Folkets Bildningsfond för att skriva guiden. Översättningen till svenska samt guidens illustrationer och layout har genomförts med stöd av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne år 2026.

The post På väg mot fred – metodguide för fredsfostran appeared first on Rauhanliitto.

Underteckna! Adress mot att ändra lagen & tillåta kärnvapen till Finland

Laura Lodenius — Fri, 03 Apr 2026 14:06:10 +0000

Regeringen och Minister Häkkänen verkar ha bråttom ändra Finlands lag , så att det skulle vara möjligt att föra in kärnvapen till Finland.

Vi samlar nu namn för att vädja till beslutstfattarna att Finland inte ändrar lagen om kärnenergi, så att man skulle ta bort förbudet att införa kärnvapen / -sprängladdningar till Finland ..

->Underteckna adress här ,
Sen måst man ännu säkra undertcekningen i e-posten! gläm inte den delen..

Kärnvapen är massförstörelsevapen som inte skiljer mellan soldater och civila. En enda kärnstridsspets kan döda hundratusentals, till och med miljoner människor på en gång och orsaka oöverträffade skador på miljön. Även ett begränsat kärnvapenkrig skulle förorsaka en kärnvapenvinter, som skulle försvaga livsmedelsproduktionen och orsaka omfattande förstörelse av jordens djur- och växtliv. Som en följd av livsmedelsbristen skulle miljarder människor hotas av svält.

Finlands gällande kärnenergilag förbjuder import av kärnsprängämnen liksom tillverkning, innehav och sprängning av dessa i Finland. En total översyn av lagen är nödvändig för att precisera regleringen av kärnkraft. I tidigare utkast har man haft för avsikt att behålla förbudet mot kärnvapen oförändrat. Nu föreslår regeringen överraskande att alla restriktioner som rör kärnvapen ska avskaffas. Detta är farligt och oansvarigt.

Förändringen skulle innebära en betydande vändning i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Hittills har Finland strävat efter att minska internationella spänningar och främja kärnvapennedrustning.

I alla andra nordiska länder finns tydliga politiska riktlinjer om att kärnvapen inte får föras in eller placeras i landet under fredstid. I Island, som är medlem i Nato, förbjuder lagstiftningen kärnvapen i alla situationer. Om förbudet mot kärnvapen tas bort från kärnenergilagen skulle vi befinna oss i en helt annan situation än de övriga nordiska länderna.

När Finland anslöt sig till Nato och därefter ingick ett separat bilateralt DCA-försvarsavtal med USA, gjordes inga förbehåll avseende kärnvapen i dessa avtal. Detta motiverades med det förbud mot kärnvapen som finns i den nuvarande kärnenergilagen. Förbudet ansågs inte stå i strid med avtalen. Om kärnvapenförbudet upphävs skulle vi till exempel ge USA möjlighet (genom DCA-avtalet) att placera kärnvapen på sina baser på finskt territorium. Vi skulle inte kunna veta om det finns kärnvapen i USA:s stridsflygplan på finska flygplatser, eftersom USA inte ens skulle behöva anmäla dem. Även om Frankrike nu har föreslagit att utvidga sitt kärnvapenavskräckningsmedel till europeiska partnerländer, skulle beslutsrätten om användningen av kärnvapen ligga uteslutande hos Frankrike.

Redan den teoretiska möjligheten att placera kärnvapen i Finland försvagar Finlands säkerhet, eftersom vi då med ännu större säkerhet skulle bli måltavla för en eventuell kärnvapenattack från en annan part.
Kärnvapenavskräckning är en ostabil konstruktion. Den bygger på antagandet att beslutsfattarna är rationella och gör korrekta bedömningar av situationen. Mänskliga misstag och felbedömningar kan inträffa. Det finns dokumenterade fall där ett kärnvapenkrig har varit nära att bryta ut oavsiktligt, även till följd av tekniska fel eller missförstånd. Ju fler och ju mer utbredda kärnvapen det finns, desto större är risken att de en dag kommer att användas.
Kärnvapen får inte normaliseras. Även om det för närvarande inte finns några planer på att placera kärnvapen i Finland, innebär ett upphävande av förbudet och tillåtandet av transportering av kärnvapen redan att kärnvapen blir en betydande beståndsdel av Finlands säkerhetspolitik. Tvärtom bör Finland minska sitt beroende av kärnvapen och främja kärnvapennedrustning med diplomatiska medel, istället för att tillåta kärnvapen i Finland och delta i kärnvapenövningar. Målet bör vara en kärnvapenfri värld.

Vi undertecknade kräver att bestämmelsen i kärnenergilagen om import, placering och transport av kärnsprängämnen bibehålls.

The post Underteckna! Adress mot att ändra lagen & tillåta kärnvapen till Finland appeared first on Rauhanliitto.

Förbundets vårmöte 19.4

Laura Lodenius — Mon, 23 Mar 2026 12:34:55 +0000

Finlands Fredsförbund håller sitt stadgeenliga vårmöte söndagen
den 19.4.2026 kl. 12.00 på Fredsstationen, Loktorget 3, i salen.

Soppa finns också 11.30- i salens kök, och kaffe serveres ca 13 tiden..

På mötesagendan är de stadgeenliga; verksamhetsberättelsen och bokslutet samt revisionsberättelsen, dessutom tillsätts också ett valberedningsutskott med tanke på personvalen vid höstmötet.

Flere av medlemsorganisationerna håller sina vårmöten samma dag på stationen och vi har gemensamt en diskussion 13.30- ca 14.45 om aktuella lagförändringar på gång i civiltjänstgöringslagen och i kärnenergilagen.

På själva vårmötet är röstberättigade medlemsföreningarnas representantter men alla stödmedlemmar och intresserade är välkomna att följa både mötet 12-, och dikssionen om langförslagen och fredsrörelsens input i debatten klo 13.30 –

VÄLKOMNA !

The post Förbundets vårmöte 19.4 appeared first on Rauhanliitto.

Fredsskolan 2025: utbildningar, verkstäder och verksamhet som påverkar

Annukka Toivonen — Tue, 23 Dec 2025 08:16:09 +0000

Det gångna året har varit aktivt i Fredsskolan. Vi har genomfört fredsutbildning från grundskolor till högskolor runt om i Finland och utvecklat lättillgängligt undervisningsmaterial för elever i alla åldrar på både finska och svenska.

Under vårterminen 2026 erbjuder Fredsskolan verkstäder om fred och hållbar utveckling för skolor, utbildningar inom undervisning och ungdomsarbete för studerande, samt deltar i Educa 2026-mässan och andra evenemang.

År 2025 genomförde Fredsskolan:

42 vuxenutbildningar i fredsfostran, med totalt 770 deltagare från undervisnings- och ungdomssektorn. Vi samarbetade med lärarutbildningsinstitutioner och yrkeshögskolor i Åbo, Raumo, Tammerfors, Helsingfors, Jyväskylä, Kuopio och i S:t Michel.
28 Fredsskolan-workshoppar i svenskspråkiga skolor och 22 finskspråkiga workshoppar.
4 utbildningar för studerande inom ungdomsarbete på andra stadiet i samarbete med Dagsverket rf.
Svenskspråkig ledarutbildning för Fredsskolan i Helsingfors.
Deltagande i Educa-mässan, Världen i Byn-festivalen och Maailma koulussa-seminarier vid olika universitet.
En utvärderingsrapport om Fredsskolans verksamhet och påverkan under åren 2023–2024, blev färdig våren 2025. Läs utvärderingsrapporten här (på finska).

Dessutom har Fredsskolan utvecklat undervisningsmaterial för fredsutbildning, särskilt material som är lättläst och tillgängligt, med teman om fred, jämställdhet och globalt ansvar.

År 2025 samarbetade Fredsskolan med lärarutbildningsinstitutioner vid universitet, yrkeshögskolor inom ungdomsarbete, STEP-utbildningen, Fingos globala utbildningsnätverk samt Dagsverke rf.

Fredsskolans verksamhet har jullov 23.12–6.1.2026, varefter vårterminens aktiviteter startar.

Varma tack till alla samarbetspartner och alla som deltagit i Fredsskolans verksamhet under det gångna året!

Fredsskolan är en verksamhet inom Finlands Fredsförbund. Verksamheten är partipolitiskt och religiöst obunden. Under åren 2025–2026 finansieras Fredsskolans verksamhet genom projektbidrag på följande sätt: den svenskspråkiga verksamheten får stöd från Brita Maria Renlund-stiftelsen; utbildningar för studerande inom ungdomsarbete finansieras genom EU DEAR-programmets Connect for Global Change-projekt; och utbildningar för lärarstudenter genomförs med stöd av Niilo Helanders stiftelse.

The post Fredsskolan 2025: utbildningar, verkstäder och verksamhet som påverkar appeared first on Rauhanliitto.

Folke Sundman: FN 80 år – kan vi vända fredsarbetets motvind?

Laura Lodenius — Sat, 01 Nov 2025 13:52:51 +0000

Fredsförbundets styrelsemedlem Folke Sundman skrev i Arbtarbladet om Fredsarbete :

Den 24 oktober 2025 fyllde Förenta Nationerna 80 år. Den 25 oktober inleddes FN:s nedrustningsvecka, som baserar sig på ett beslut på FN:s specialsession om nedrustning år 1978. Både FN och dess nedrustningsvecka har sett betydligt bättre dagar

Med sikte på FN:s 40 första år utkom på Finlands FN-förbunds initiativ 1984 en faktabok om FN med titeln Rauha ja Oikeudenmukaisuus – YK:n neljä vuosikymmentä. Boken innehöll också en kort historik om FN-förbundets första 30 år, som jag skrev tillsammans med förbundets långvariga generalsekreterare Hilkka Pietilä.

En av bokens avsikter var att svara på frågan, har världsorganisationen lyckats i sitt arbete och hur ser dess framtid ut. Skribenterna, som bestod av Finlands bästa dåtida expertis på området, gjorde en övervägande positiv konklusion med vissa reservationer: FN har inte avskaffat alla världens problem men har under årens lopp fått till stånd en lång rad nödvändiga reformer.

I artikeln om FN-förbundet konstaterade vi att förbundet varit med som organisatör av FN:s nedrustningsvecka från första början. ”Nedrustningsveckan har samlat större folkgrupper än någonsin, också i Finland, med den nya fredsrörelse som spred sig i Europa under början av 1980-talet” , var Hilkka Pietiläs och min bedömning. Det var FN-förbundet som under 80-talet fungerade som en organisatorisk samordnare , tillsammans med de finländska fredsorganisationerna, för den tidens stora demonstrationer mot utplacering av nya kärnvapen i Europa, inom nedrustningsveckans ramar.

Under de fyrtio år som gått har den allmänna optimismen och framåtandan tunnats ut, både för FN:s och fredsrörelsens del. Både FN och de fria fredsorganisationern befinner sig i kraftig motvind. Världen har blivit en annan än vad FN:s olika program och avtal för fred, nedrustning och hållbara utveckling drog riktlinjer för. Parisavtalet för att stoppa klimatförändringen och FN:s agenda för en hållbar utveckling, båda godkända på hösten för tio år sedan, utgör de senaste stora genombrotten på det programmatiska planet inom FN.

Fredsrörelsen har inte lyckats stå upp mot de senaste årens negativa utveckling, i synnerhet Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina och Israels brutala aggressioner, inklusive renodlade krigsbrott, mot den palestinska befolkningen. Den militära upprustningen har skjutit i höjden och den allmänna tidsandan präglas av militarism och rasism. Större och mindre auktoritära ledare är drivande krafter i världspolitiken. Fredsviljan och -arbetet har hamnat i skymundan.

x x x

Också i Finland har fredsrörelsen fått känna av de här kalla vindarna på ett mycket handgripligt sätt. Den finländska högerregeringens radikala nedskärningspolitik har drabbat mångt och mycket. Fredsorganisationernas direkta statsstöd har avskaffats helt och hållet.

Finlands Fredsförbund har gjort sitt bästa för att hålla dörren till statskassan åtminstone en aning på glänt. Denna höst föreslog Fredsförbundet i sitt utlåtande till riksdagen, med utgångspunkt i att försvarsppgifterna i nästa års budgetförslag uppgår till hisnande 6,5 miljarder euro, att ens en summa på 0,1 promille av försvarskostnaderna, cirka 650 000 euro, skulle reserveras för stöd till fredsarbetet. Vi får se hur det går.

En historisk kuriositet i sammanhanget är, att statsstödet till fredsarbetet och framför allt Fredsförbundet kom till under politiskt turbulenta tider i mitten av 1930-talet. År 1933 motionerade ett flertal riksdagsledamöter, med socialdemokraterna Väinö Voionmaa, K.J. Wenman och Axel Åhlström i spetsen , om att statsstöd till fredsarbetet borde införas. Åhlströms specifika förslag var faktiskt att 0,1 promille av de dåvarande försvarsutgifterna skulle reserveras för fredsarbete. Motionerna fick stöd också bland de borgerliga partierna. Särskilt kan nämnas SFP:s Albin Wickman, som kom från en kristlig pacifistisk bakgrund. Den enda gruppen som häftigt motsatte sig förslagen, förutom den sittande försvarsministern Arvi Oksala, var det högernationalistiska IKL.

Ett av förslagen (Voinomaas yrkan på 12 000 mark i stöd åt Fredsförbundet) gick faktiskt igenom, och efter en del byråkratiskt strul klirrade det i Fredsförbundets kassa år 1937.

Detta var möjligt på det dystra 1930-talet. Idag tycks det inte vara möjligt att bevilja ens en spottstyver till fredsarbetet.

x x x

Den internationella fredsrörelsen har flera sekel långa rötter, och dess liv och leverne har mestadels varit en berg- och dalbana.

Under efterkrigstidens år kulminerar fredsrörelsens fram- och uppgångar i fyra skeenden:

– för det första, under åren omedelbart efter andra världskriget, då FN grundades och fredsviljan överlag var utbredd; den organisatoriska nykomlingen var Världsfredsrådet och dess medlemsorganisation i Finland, Fredskämparna, som så småningom under det kalla kriget blev språkrör för Sovjetunionens utrikespolitik inom fredsrörelsen;

– för det andra, under slutet av 1950- och början av 1960-talet då protester mot en ökad spridning av kärnvapen växte sig starka. särskilt i Storbritannnien där Bertrand Russell grundade kampanjorganisationen Committee of 100, som var incitatmentet till grundandet av De Hundras Kommitté år 1963 i Finland;

– för det tredje, under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet då protesterna mot USA:s angreppskrig i Vietnam gav upphov till nya fredskampanjer i olika delar av världen; dessa kampanjer sammanlänkades ofta bl.a. med solidaritetsarbetet för befrielserörelserna i Södra Afrika;

– och för det fjärde, under början av 1980-talet då en nya fredsrörelse växte fram i synnerhet i Europa mot utplaceringen av nya medeldistansrobotar; denna rörelse var till en början inte enhetlig; å ena sidan hade vi nätverket European Nuclear Disarmanent (END), dit Fredsförbundet och De Hundras Kommitté anslöt sig, som entydigt motsatte sig kärnvapenupprustningen både i väst och i öst; å andra sidan hade vi Världsfredsrådet och dess medlemsorganisationer, vars kritik till att börja med riktade sig ganska ensidigt mot USA:s och Natos kärnvapenpolitik;

1980-talets fredsrörelse var ju särskilt framgångsrik eftersom den för sin del bidrog till att de nya avtalen om kärnvapenbegränsning och -kontroll mellan USA och Sovjetunionen blev verklighet under 80-talets andra hälft. Dessutom var den nya obundna fredsrörelsen med sitt arbete för ”avspänning nerifrån” en del av den politiska process som ledde till Berlinmurens fall och det kalla krigets slut.

Under de därpå följandena årtiondena har den internationella fredsrörelsen inte lyckats med liknande mobiliseringar av fredsopinionen. Demonstrationer och evenemang har ordnats regelbundet under årens lopp, men med svagare uppslutning och synlighet.

Däremot har fredsrörelsen nog haft en del klara framgångar i sitt politiska påverkningssarbete. De två viktigaste exemplen är den globala kampanjen mot landminor, som ledde till Ottawa-avtalet år 1997, och kampanjen för ett förbud mot alla kärnvapen, vilket ledde till att avtalet antogs inom FN år 2017. I båda fallen var den samverkan som utformades mellan civilsamhällets representarer, forskare och expertis, samt likasinnade regeringar, av helt avgörande betydelse.

x x x

Det är omöjligt att mekaniskt kopiera framgångarna från det förgångna och tro att de fungerar som sådana också i dagens verklighet. Orsakerna är flera, men den viktigaste är undermineringen av det regelbaserade multilaterala samarbetet inom ramen för FN och i olika andra former, direkt kopplad till de djupgående geopolitiska motsättningar som gjort sig gällande under en längre tid.

I kärnvapenpolitiken var det tidigare möjligt att uppnå begränsade men viktiga resultat då de två ledande stormakterna var beredda att förhandla fram en avtalsregim. Man får förstås tycka vad man vill om Gorbatjov och Reagan i övrigt, men visst representerade de ett internationellt ledarskap av helt annan kaliber än vad Putin och Trump står för idag. Utrymmet för rationella argument är nu minimalt, i båda riktningarna. Under en överskådlig framtid framstår bevarandet och förstärkandet av de kärnvapenfria ländernas status, primärt utgående från det nya kärnvapenförbudsavtalet, som fredsrörelsens primära mål på detta område. Detta gäller inte minst de nordiska länderna, som borde klarlägga och befästa sin kärnvapenfrihet på ett trovärdigt sätt.

Vad de ”heta” krigen beträffar har åtminstone vår del av fredsrörelsen haft en konsekvent linje. I tiden krävde vi USA ut ur Vietnam. Nu kräver vi Ryssland ut ur Ukraina och Israel ut ur Palestina. Vi har stött och stöder angreppens offer, den svagare partens rättigheter. Huvudansvaret för avslutandet av krigen ligger alltid på angriparens sida. Och vi erkänner den anfallna partens rätt att försvara sig, inklusive den FN-baserade rätten att ta emot militärt stöd för sitt försvar.

Men fredsrörelsen kan inte bli en part i själva krigföringen. Vår uppgift är primärt att stöda strävanden som kan leda till eldupphör, vapenvila och genuina fredsförhandlingar med målet att garantera de angripnas suveränitet och självständighet. Och det är vår sak att försöka förhindra att den rättmätiga försvarsberedsskapen, i våra egna samhällen, spiller över i en otyglad militarism där en kritisk analys av försvarskostnadernas ändamålsenliga volym omöjliggörs. I det här avseendet är utmaningen enorm också i Finland.

I ett avseende är fredsrörelsens uppgift mycket lik den vi hade på 80-talet. Vi bör göra vad vi kan för att upprätthålla kontakter och stöda en dialog med civilsamhällena och deras aktörer i de olika konfliktsituationerna. Det gäller för övrigt såväl Ryssland som USA, där vår solidaritet är med de krafter som motsätter sig Trumpregimens auktoritära strävanden Och det gäller också Israel och Palestina, där civilsamhällena och deras fristående aktörer är mera utsatta än på länge. Lite cyniskt kan man konstatera att särskilt på den här punkten är den finländska regeringens dubbelmoral uppenbar. Det är i och för sig officiell finländsk politik att stöda demokratisträvanden och förstärkandet av civilsamhällena på olika håll i världen, men samtidigt gör man sitt yttersta för att försvaga verksamhetsmöjligheterna för dem som har ett centralt ansvar för att förverkliga denna politik, nämligen landets egna medborgarorganisationer.

Den finländska fredsrörelsen kommer att överleva under de närmaste åren, också utan de 0,1 promille av försvarskostnaderna vi nu är ute efter. Men vi gör det försvagade, då en stor del av arbetet och energin går åt till att trygga rörelsens överlevnad. Det är en skam för den finländska demokratimodellen, där samröret mellan stat och civlsamhälle har utgjort ett centralt element, att statsstödet till fredsarbetet helt slopats.

Det pågår som bäst en diskussion om vilka av den nuvarande högerregeringens sorgliga beslut nästa regering bör revidera. Jag utgår från att återinförandet av statsstödet till fredsarbetet, i Väinö Voionmaas, Axel Åhlströms och Albin Wickmans anda, finns med på socialdemokraternas lista av sådana åtgärder.

x x x

I dessa dagar har FN:s 80-årsjubileum passerat i rätt återhållsamma tecken, av förekommen anledning. FN:s större och mindre missförhållanden och utmaningar är mångfaldiga. Förteckningen på olika reformförslag är minst lika lång. Mycket arbete har gjorts för att försöka åstadkomma behövliga reformer.

Den politiska grundorsaken till den rådande lamslagningen är enligt min mening Säkerhetsrådet, och där i synnerhet dess snedvridna sammansättning och de fem permanenta medlemmarnas vetorätt. Det är en nöt som kommer att vara synnerligen svår att knäcka, och det är näst intill omöjligt att få något konstruktivt till stånd under rådande geopolitiska motsättningar och misstroende.

På årets FN-dag håll generalsekreterare António Guterres ett kraftfullt och emotionellt tal inför Säkerhetsrådet. Han underströk bl.a. att en reform av Säkerhetsrådet är oundviklig och borde ha gjorts för längre sedan. Reformen behövs för att upprätthålla den globala ordningen och säkerheten. Han berörde inte, kanske förståeligt nog i hans posiyion, vetorätten. Däremot talade han kraftfullt för en breddning av de permanenta medlemmarnas antal, särskilt från den globala södern.

Guterres är värd allt det stöd som kan uppbringas för att driva reformarbetet vidare. Ett sätt kunde vara att förstärka det som kunde kallas ”småstatsdiplomati”. De nordiska länderna kunde t.ex. höja sin profil och fördjupa sitt direkta samarbete med den stora mängden småstater som utgör en klar majoritet bland FN:s medlemstater.

För egen del försöker jag upprätthålla kampandan, trots att det ibland känns tungt. Då hjälper det att dra sig till minnes ett par rader från en klassisk kampsång: från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli.

Folke Sundman

styrelsemedlem i Finlands Fredsförbund

Fotnot:

Rauha ja oikeudenmukaisuus – YK:n neljä vuosikymmentä; redaktörer Arja Kekkonen, Pasi Natri och Raimo Väyrynen, Tammi och Finlands FN-förbund 1984;
Artikeln baserar sig delvis på mina anföranden om fredsarbetets aktuella utmaningar på diskussionskvällar ordnade av Svenska Fredsvänner i Helsingfors på Luckan den 14.10. och av Helsingin Kristillisten Sosialidemokraattien yhdistys i Arbetarrörelsens bibliotek den 23.10.2025;

The post Folke Sundman: FN 80 år – kan vi vända fredsarbetets motvind? appeared first on Rauhanliitto.

rauhanaseman joulumyyjäis – maailmanparantajien lahjamarkkinat 5.12

Laura Lodenius — Fri, 17 Oct 2025 07:49:19 +0000

JOULULAHJA JOLLA ON TARKOITUS!

Rauhanasemalle , Veturitori 3 Itä-Pasilassa 5.12 kello 15 – 19

Tarjolla järjestöjen tukituotteita itselle ja joululahjaksi. Kahvila
jossa talon leipomuksia heti syötäväksi, kun myös kotiin viemiseksi

Rauhanliitto, Sadankomitea, Aseistakieltäytyjäliitto, Kansainvälinen Vapaaehtoistoistyö KVT, HTY-Naiset, Arabikansojen ystävyysseura AKYS ja Psykologien Sosiaalinen Vastuu ry PSV ja monta muuta järjestöä tuovat tuotteensa ..
Ja tietenkin , talon oma Fredrika -kahvila auki

Tule hankkimaan lahja jolla samalla parannat maailmaa ja tuet moniäänisempää Suomea tukemalla järjestöjen työtä

—

The post rauhanaseman joulumyyjäis – maailmanparantajien lahjamarkkinat 5.12 appeared first on Rauhanliitto.

Kan man tala om fred i krigiska tider? Cafè Freden med Folke Sundman

Laura Lodenius — Sat, 01 Nov 2025 07:13:18 +0000

I Café Freden i oktober diskuterade Laura Lodenius med Folke Sundman, Fredsfödundets styrelsemedlem, som var aktiv i fredsrörelsen redan åren när kalla kriget var som kallast om fredsarbetets långa perspektiv och möjligheter som finns när krigshotet känns nära.

Nu är det krig i Europa, militariseringen har gått upp i högvarv och till och med risk för ett tredje världskrig och användande av kärnvapen känns inte mera som en helt omöjlig hotbild.

Vad kan och borde fredsrörelsen och aktiva göra – finns det realistiska alternativa vägar att erbjuda?

Folke Sundman jobbade under sin arbetskarriär med biståndsfrågor. Han har också jobbat på utrikesministeriet och varit politiskt aktiv, men alltid också i fredsrörelsen, och har ett långt perspektiv på aktivism för fred också på det europeiska och globala planet

The post Kan man tala om fred i krigiska tider? Cafè Freden med Folke Sundman appeared first on Rauhanliitto.

Fredsdagen 21.9. Skapa utrymme för fredsperspektiv!

Julia jernvall — Thu, 18 Sep 2025 06:19:03 +0000

21.9. Fredsdag Fredsförbundet:

I större delen av västvärlden har det :blivit svårare att utmana den ”officiella” synen
på verkligheten och det narrativ politiker och media för fram att ”vapen är vägen
till fred”. Det här gäller även i våra nordiska länder, som samtidigt hyllar principen
om yttrandefrihet.

Att tala om fred och protestera mot krig, upprustning och militarisering får inte bli
något misstänkt och ifrågasatt. Ett allt hårdare och ensidigare debattklimat gör det
svårt att arbeta för fred i enlighet med FN-stadgan. Polarisering, misstänksamhet,
användning av falska fiendebilder och negativa karaktäriseringar bidrar varken till
förståelse, insikt eller vilja att hitta lösningar för gemensam säkerhet. Det
undergräver själva grunden för den demokratiska processen och försvagar
möjligheterna att hitta diplomatiska lösningar på konflikter.

För att kunna förebygga krig och försöka få slut på befintliga krig är det viktigt att
både regeringar och media – och vi alla – blir mer medvetna om vårt ansvar.
Tillsammans kan vi bidra till en fredligare värld, såsom de flesta människor önskar.
Vi uppmanar medierna att granska händelserna grundligt, ifrågasätta sina egna
förutfattade meningar och makthavarnas narrativ, samt ge mer utrymme åt
synpunkter och argument från forskare, aktivister och organisationer som arbetar
för fred. Vi uppmanar också de statliga mediekanalerna att skapa en bättre balans i
debattprogrammen och uppmanar politikerna att se till att officiella rapporter och
utredningar inte är ensidiga.

The post Fredsdagen 21.9. Skapa utrymme för fredsperspektiv! appeared first on Rauhanliitto.

Inbjudan: Fredsförbundet vårmöte 27.4

Laura Lodenius — Fri, 18 Apr 2025 16:36:22 +0000

Finlands Fredsförbunds stadgeenliga vårmöte hålls söndagen den 27 april 2025 kl. 13.00 i salen på Fredsstationen ( Loktorget 3, Hfrs) . Vid mötet har de av medlemsorganisationerna utsedda representanterna rösträtt, men alla förbundets understödjande medlemmar och vänner är varmt välkomna att följa mötet oc delta!

OBS! Vi ber de medlemsorganisationer som skickar representanter samt övriga deltagare att föranmäla sig, så att vi kan planera serveringen och/eller skicka en distanslänk om man inte kan närvara men vill lyssna på distans. Anmälningar skickas till: irina.spazheva @ rauhanliitto.fi

Dagens tidtabell :

Före vårmötet håller flera medlemsorganisationer sina egna möten på Fredsstationen kl. 11 eller 12. Alla bjuds på gemensam sopplunch kl. 12–ca 13.30 på stationen, då man kan träffa aktiva från andra grupper än den egna och talas vid..

Fredsförbundets möte: Kl. 13 behandlar vi vårmötets stadgeenliga ärenden såsom verksamhetsberättelse, bokslut etc.

Diskussion: Utmaningarna för fredsarbetet i tider med stark vapen-tro,
kl. 14–15.30

Folke Sundman inleder diskussionen allmänt om det globala politiska läget. Därefter får vi höra kommentarer av Ava Dahlvik, ordförande för Vapenvägrarförbundet, Anni Lahtinen, ordförande för De Hundraskommitté, och Kari Välimäki, ordförande för Fredsförbundet med fokus på vad fredsorganisationerna och de aktiva i olika grupper kan i denna tid av upprustning göra mer tillsamman?s, hur göra också arbetsfördelning? vad som är de viktigaste kampanjfrågorna för respektive organisationer och grupper under de kommande åren? samt idér hur finna nya resurser och aktörer. Kom med och diskutera !

The post Inbjudan: Fredsförbundet vårmöte 27.4 appeared first on Rauhanliitto.

En rättvis fred för Ukraina

Laura Lodenius — Thu, 20 Feb 2025 16:55:48 +0000

Finlands Fredsförbund

Kriget som startades av Ryssland har pågått sedan 2014 i Ukraina och har orsakat gränslöst mänskligt lidande och förstört infrastruktur. Hundratusentals människor har mist sina liv och miljontals har tvingats fly från sina hem.

En rättvis fred måste eftersträvas utan dröjsmål och fredsförhandlingarna bör vara inkluderande och präglas av delaktighet. Utgångspunkten måste vara Ukrainas suveränitet och rätt till landets territorier från före kriget. Parterna i konflikten måste involveras i förhandlingarna inom ramen för FN. Målet är en varaktig och rättvis fred som grundar sig på folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

Finlands fredsförbund uppmanar det internationella samfundet att öka det humanitära biståndet till konfliktens offer. Hjälpen måste fungera smidigt och nå alla behövande områden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de mest utsatta grupperna.

Ryssland måste bidra till kostnaderna för återuppbyggnaden av Ukraina. Dessutom måste alla de som är ansvariga för krigsförbrytelser och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna ställas inför rätta.

Förutom att avsluta konflikten i Ukraina måste det internationella samfundet beslutsamt förhindra uppkomsten av en ny världsordning som bygger på de ledande super- och kärnvapenmakternas dominans och godtycke. Särskilt Europeiska Unionen måste arbeta i samförstånd och agera för att rädda den regelbaserade multilaterala samarbetsordningen, vilket också kräver en beslutsam och fördomsfri diplomati gentemot länderna i det så kallade globala syd.

Fred är inte bara frånvaro av krig, utan kräver aktivt arbete för rättvisa, mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet. Finlands fredsförbund är övertygad om att man genom gemensamma ansträngningar kan nå en varaktig lösning och en bättre framtid för alla dem som berörs av konflikten.

The post En rättvis fred för Ukraina appeared first on Rauhanliitto.

Kampanj mot minor: Finland måste hålla fast vid Ottawakonventionen som förbjuder personminor!

Julia jernvall — Sun, 22 Dec 2024 15:27:18 +0000

Personminor har varit, och är fortfarande, ett stort hot mot civilbefolkningen vid krigssituationer runt om i världen. De lämnar efter sig årtionden av lidande och bromsar återuppbyggnaden. Finland måste hålla fast vid ett avtal som redan nu har minskat antalet minoffer, stoppat produktionen och handeln med personminor och påskyndat återhämtningen från kriget i många länder. Finland bör se sig som en del av ett ansvarsfullt internationellt samfund och främja agendan för fred och säkerhet i världen.

Ett medborgarinitiativ för att dra Finland ur Ottawakonventionen har lyckats samla in de 50 000 namn som krävs för behandling i parlamentet. Det internationella fördraget som undertecknades 1997 förbjuder användning, lagring, produktion och överföring av personminor. Det är ett av de mest imponerande och omfattande internationella fördragen och det har undertecknats av 186 stater. Endast 33 länder valde att stå utanför.

Medborgarorganisationer och oroliga enskilda medborgare har startat en kampanj för att förhindra skrotningen av internationella fördrag och krigsregler som skapats för att skydda civilbefolkningen. Konventionen om förbud mot minor är ett sådant fördrag.

Finlands beslutsfattare står nu inför ett avgörande som får långtgående konsekvenser. Vi uppmanar Finlands beslutsfattare att agera klokt och ansvarsfullt. Fatta inte ett beslut som undergräver avtalet, orsakar en internationell dominoeffekt och därmed konkret äventyrar människoliv. Ett sådant beslut skulle också försvaga Finlands rykte som fredsfrämjare och beskyddare av liv och mänskliga rättigheter.

Personminor sår död och lidande

Personminor anses vara så kallade inhumana vapen. De skiljer inte på soldater och civila och de exploderar, dödar och lemlästar i terrängen årtionden efter att konflikterna upphört.

”Minorna blir kvar i terrängen tills de röjs separat. Krigets lagar kräver att civila ska skiljas från soldater, och det är inte möjligt med det här vapnet,” säger Laura Lodenius, verksamhetsledare för Finlands Fredsförbund.

Lodenius var med och tog emot Nobels fredspris år 1997 som representant för Finlands kampanj för förbud mot personminor.

Minor gör stora områden obeboeliga och hindrar människor från att återvända till sina hemtrakter. Åkrar och skogar förblir en farlig vildmark full av fällor. Minorna bromsar återhämtningen och återuppbyggnaden efter krig. Förorenade områden, såsom vägar, gårdar och åkrar, måste först röjas. Det är säkert för civila att återvända först när 99,6 procent av markerna har röjts.

80 procent av minoffren är civila. Barn är särskilt utsatta för minor, eftersom deras nyfikenhet och deras lekar kan få tragiska konsekvenser. 43 procent av offren för personminor är barn. (Rapport från Landmine Monitor 2024)

”Varje minexplosion är en tragedi som lämnar ett bestående spår hos offret, hos familjen och hos hela samhället. Skador orsakade av minor är ofta allvarliga och livslånga och de kan leda till funktionsnedsättning, fattigdom och utanförskap. 70 procent av alla som är lemlästade av minor är under 24 år,” säger Lodenius.

Finland behöver inte personminor för sitt försvar

Finland har redan satsat betydande resurser på ersättande försvarssystem. Dessa system är effektiva och uppfyller kraven i modern krigföring. Personminor är ett gammalmodigt och inhumant vapen som inte behövs i Finlands försvar. Att lämna Ottawakonventionen skulle försvaga Finlands anseende och ställning i världen. I vilket fall som helst måste de väpnade styrkorna och de enskilda soldaterna följa krigets lagar, som ålägger ett antal restriktioner och skyldigheter för användningen av personminor, även om vi drar oss ur avtalet. Finlands försvarsmakt har redan fått 200 miljoner euro för anskaffning av system som ersätter truppminor.

Att förkasta avtalet skulle sända en tydlig signal om att Finland är berett att kompromissa med sina humanitära principer. Detta skulle skada Finlands trovärdighet som fredsmedlare och försvaga våra möjligheter att påverka globala säkerhetsfrågor. Nu mer än någonsin behöver världen länder som föregår med gott exempel när det gäller att försvara fred och mänskliga rättigheter. Om Finland skulle utträda ur Ottawakonventionen skulle det vara en exceptionell handling internationellt sett, och det skulle urholka grunderna för internationell och humanitär rätt. Finland skulle vara det enda EU-landet och vid sidan av Förenta staterna det enda Natoland som skulle tillåta och försvara personminor.

”Genom att dra sig ur avtalet kan Finland skapa en dominoeffekt som leder till att också andra länder förkastar avtalet. Det skulle underminera den etablerade normen att minor inte är ett acceptabelt vapen. Det är just den utvecklingen som auktoritära länder, som Ryssland, siktar på för att göra illegala vapen lagliga”, säger Lodenius.

Ottawakonventionen är en del av mänsklighetens gemensamma arv

Ottawakonventionen är en av det internationella samfundets viktigaste landvinningar när det gäller att minska krigets fasor. Att lämna avtalet skulle vara ett steg bakåt och det skulle sända fel signaler till andra länder, inklusive Ryssland.

Konventionen är resultatet av en lång och mödosam process och den utgör ett brett internationellt samförstånd om motstånd mot personminor. Att lättvindigt förkasta avtalet skulle undergräva folkrättens trovärdighet och göra det svårare att nå liknande avtal i framtiden. Vi har en skyldighet att skydda Ottawakonventionen och se till att dess principer omsätts i praktiken.

Att använda ett medborgarinitiativ för att ogiltigförklara ett internationellt avtal är också i sig tvivelaktigt. Vad som gör det ännu mer tveksamt är att det finns personer bakom initiativet, till exempel en ledamot av Europaparlamentet, som redan har makt över lagstiftningsprocesserna. Syftet med medborgarinitiativet är att ge vanliga medborgare möjlighet att påverka den politiska agendan, det är inte tänkt som ett verktyg för politiker att driva sin egen agenda.

Mer information och intervjuförfrågningar:

Kommunikatör, De Hundras kommitté (Sadankomitea) juhis.ranta@sadankomitea.fi

Verksamhetsledare, Fredsförbundet
laura.lodenius@rauhanliitto.fi

The post Kampanj mot minor: Finland måste hålla fast vid Ottawakonventionen som förbjuder personminor! appeared first on Rauhanliitto.